sometimes i think i was born backwards
Ibland känns allt så jävla fel. Hur mycket man än försöker, hur mycket man än kämpar, så blir det aldrig bättre. Det där hålet inom en växer sig större för varje dag och allt känns bara allt mer hopplöst. Men det är som jag har fastnat i något, i något som jag aldrig kommer lyckas dra mig upp ifrån igen. Det känns så meningslöst. Som om livet inte har någon mening längre, och hur tragiskt är inte det? Jag vill inte känns såhär. Jag vill känna mig värdig. Jag vill känna att jag klarar mig ur från det här helvetet som långsamt gnager upp mig inifrån. Jag vill vara lycklig. Jag vill kunna skratta helt utan anledning. Kunna le utan att behöva trycka upp mungiporna med tvång.
Jag kanske skulle behöva prata med någon. Någon som förstår. Någon som inte skrattar åt ens problem utan någon som ser mig för den jag är. Någon som kan vägleda mig, och få mig att känna mig bättre. Den sorgliga delen är att inga psykologer, inget BUP, ingen förälder - inte en enda människa kan förstå vad jag går igenom. Ingen kan förmodligen någonsin få mig att ändra syn på livet. Det känns som det är för sent. För sent för att göra något åt det.
Too scared to talk, too scared to try
Too scared to know the reasons why
And all my friends say bye bye
And I can't put the needle in.
jag har pratat med hur många psykologer som helst och ingen utav de har någonsin kunnat förstå mej ordentligt eftersom de inte varit med om det jag varit. de har inte armarna fulla med ärr eller mängder av självmordsförsök i bagaget, men de har kunnat hjälpa mej ändå. om du känner att du vill/behöver prata med någon, så gör det. för om de lyckades hjälpa mej, så lovar jag att de lyckas hjälpa dej! och du vet att du alltid kan prata med mej. även om jag kanske inte kan förstå exakt vad du går igenom så vet jag hur det är när hålet i själen värker så mycket att man inte orkar existera längre! <3
Gumman,jag lider över att behöva se dig må så dåligt.Jag vill så gärna hjälpa. Du är värdig,du är värd det bästa för du är en otroligt fin människa med ett stort hjärta.Du måste kämpa,du kommer klara det hur illa det än känns.Du kommer klara det. Kan du inte prata med din syster? Hon kanske inte förstår men det är alltid bra att prata med någon som verkligen känner dig utan och innan. Om du vill eller behöver prata med någon så finns jag alltid här. Kommer inte förstå allt du går igenom men det är alltid skönt att prata med någon,jag vet för i alla år jag har hållt allt inom mig förrens jag lärde mig att lita på folk. Och det hjälper att prata med människor.Jag kommer alltid vara på din sida och vilja hjälpa dig <3
Aw, jag känner igen mig i pretty much allt du skriver. Önskar jag kunde hjälpa! Om du verkligen känner att du behöver prata med någon så var inte rädd för att göra det, alla är ju olika så personen du pratar med kanske kan hjälpa. Annars finns jag här att prata med, och jag tror att jag kan relatera till mycket av det du känner. <3
Gör ont att läsa att du lider så här mycket.. :/ Det du skriver om att ingen kan få dig att ändra syn på livet, känner jag igen mig mycket i. Eftersom jag tänkt samma sak själv för några år sen. Men du ska veta att jag alltid finns här för dig, ifall du behöver någon som lyssnar. Just let me know. Och Freja, det är aldrig försent! Du förtjänar de allra bästa här i världen <3
Det är svårt det där. Jag har gått till flera psykologer men ingen verkar förstå vad de talar om, det känns bara falskt när jag sitter där och jag kan aldrig tala om vad jag egentligen känner. Det är förvirrande, och svårt. Jag brukar skriva av mig, det brukar hjälpa mest. Eller om du har en vän som du verkligen kan lita på, prata med henne! Jag vågade inte tala ens med mina närmaste vänner om hur dåligt jag mådde, men nu har jag hittat en som jag kan prata om allt om och även om jag fortfarande mår dåligt så brukar det hjälpa iaf lite att prata med denna vän. Lätta på hjärtat som man säger. Jag hoppas att du mår bättre snart, det är inte lätt att vara tonåring. Jag hatar det för det mesta. <3
