Herre. Min. Skapare. Jag tvivlar starkt på att jag kommer kunna förmedla mina känslor rättvist i denna text men jag ska göra mitt bästa. Redan när filmen började så dunkade mitt hjärta i 180. Man liksom kände hur stolen dunkade också. Låter säkert konstigt men det är sant. När Eclipse-loggan kom upp ville det nästan hoppa ur bröstet på mig. Allting kändes så himla overkligt. Att jag, JAG, satt där och tittade på en utav mina absoluta favoritböcker i filmversion. Med ögon stora som kanelbullar satt och där och njöt. Någonting jag verkligen älskade med filmen var att det var humor och även mycket utav det. Jag skrattade högt vid flera tillfällen och det mesta var tack vare Charlie. Den mannen är så sjukt skön utan att göra sig till.

En annan sak jag älskade (förutom filmen i helhet) var att den följde boken på ett helt fantastiskt sätt. Jag älskar när producenter gör så. Det fick boken att kännas mer verklig. Min favoritscen i boken (tältscenen) var även den helt magisk. Det kändes fint att se den på film. Den riktiga kyssen mellan Jacob och Bella tog andan ur mig. En utav de absolut bästa filmkyssarna någonsin. Hands down. Passionerad som få.

Om ni frågar mig så var Eclipse den bästa filmen i The Twilight Saga hittills. Handlingen var helt enastående, spänningen var på topp, mer action, finare miljöer och härliga scener. En helt ljuvlig film som jag garanterat kommer se flera gånger på bio innan den släpps på dvd. David Slade är för tillfället min Gud. Ett fullkomligt geni är vad han är. Våga inte säga något annat.

Så himla, himla, himla underbar film <3